Saker är inte vad de borde. Inte alls faktiskt. Min hjärna skulle behöva en semester från allt som ingår i min vardag innan jag faller hejdlöst ner i ett stup. Familj/släktsituationen är kaotisk. Jag gjorde ett val för snart 3 veckor sen att ta avstånd från allt vad det innebär förutom mina syskon. Sagt och gjort! Det har varit befriande på många plan men det finns de saker som gnager sönder mig. Saker och ting jag verkligen inte kan skriva om här. Jag känner mig sviken och trampad på och jag tycker faktiskt inte jag förtjänar det efter allt jag gjort för er men jag har insett att det spelar inte någon större roll hur mycket tid och engagemang jag lägger på att finnas och ställa upp för er för problemen ligger hos er och jag kan inte lösa dom, det är ert jobb men ni måste också inse att de existerar först. Jag har inte insett fören nu att allt jag gjort för er bara är bortkastad tid. Otacksamma energislukare är vad ni är. Det mest tragiska är att ni inte själva ser hur egoistiska ni är och hur illa era beslut tar på dom som verkligen bryr sig om er. Jag är helt säker på att det kommer den dag då ni inser vad ni förstört för både er själva och för andra men då kommer det vara för sent för att backa bandet och göra det ogjort.
Jag måste börja leva MITT liv. Jag kan inte fokusera medan ni finns och trycker ner mig i skiten som jag så många gånger jag fått ta mig upp ifrån. Ni har gjort tillräcklig stor skada och det är slut på det nu. Jag hoppas att ni tycker att det var värt att förlora mig. Hade ni vågat ta en diskussion och lösa våra konflikter så kanske det hade funnits en chans men den är så bränd den kan vara nu. Jag har alltid undrat varför ni hellre ljuger än att säga vad ni tycker? Men det visar bara hur konflikträdda ni är men det betyder också att eran verklighet inte är annat än ett avsnitt av glamour. Jag är faktiskt ledsen att säga detta men jag behöver inte er. Ni har tagit alldeles för mycket ifrån mig redan och skadan är redan skedd. Ni kan inte ta det tillbaka. Nu ska jag börja leva mitt liv och göra saker jag vill utan att ha er att ta hänsyn till och det ska bli mycket intressant.
Adjö!
