Vansinnig

Jag är sällan riktigt förbannad. Men nu är jag mer än så. Som ni vet har jag haft problem med min rygg i flera månader. Strålande värk från svanken som går ner i benen och som ger mig muskelinflammationer i nedre delen av ryggen, jag tappar andan om jag reser mig för fort för det hugger till men ingen vet vad det beror på. Jag har träffat läkare och sjukgymnast men ingen vet någonting. Det har känts som de inte tagit mig på allvar. Nu är det så illa så jag knappt kan knyta mina skor, jag kan inte sitta på en stol, jag fick stå upp i skolan och anteckna halva dagen i måndags för jag inte kunde sitta, jag får rulla ur sängen på morgonen det är bara få av de problem jag har. Imorse var det riktigt illa så jag bestämde mig för att ringa läkarhuset och för en gångs skull fick jag en tid nästan direkt så jag släpade mig dit och förväntade mig en grundlig undersökning MEN (ursäkta uttrycket) den dumma jävla idioten till läkare börjar snacka om alvedon och ipren innan jag knappt berättat varför jag är där.

Han: Berätta varför du är här.
Jag: Jag har ont i min rygg och har haft det länge nu.
Han: Äter du smärtstillande?
Jag: Öhm, ja diklofenak och alvedon.
Han: Okej du ska äta ipren och alvedon. Jag ska göra ett schema om hur du ska ta dom. Jag gillar inte att skriva ut starka mediciner.
Jag: Va? Jag är här för jag vill veta vad som orsakar att jag har ont, inte ha massa tabletter. Jag gillar inte att ta mediciner! Jag har en mamma som är hypokondriker och är psykisk instabil som har knaprat tabletter framför ögonen på mig i hela mitt liv.
Han: Aha.. det kanske är ditt problem också?
Jag: Ursäkta? Jag vill inte bli jämförd med min mamma, jag är inte som henne! Jag har vart medveten om hennes bekymmer, lögner och tablettmissbruk i hela mitt liv. Tack för hjälpen HEJDÅ!

Jag var chockad, ledsen och besviken när jag gick därifrån. Det är inte första gången jag blir dömd utifrån min familj/släkt. Han rollade även upp och ner på skärmen på datorn (i min journal) och såg fundersam ut över hur mycket jag vart hos läkaren som barn men det säger väl sig självt, har man en mamma som är hypokondriker så betyder det att hon även tog med mig och mina syskon till läkaren för minsta lilla fel, ibland fanns det inte ens några fel på oss utan hon inbillade sig. Men han verkade inte kolla hur mycket läkarvård jag sökt de senaste 6-7 åren för det är inte mer än någon annan. Usch, jag känner mig så kränkt!

Nu har jag bytt från läkarhuset till vårdcentralen och väntar på att de ska ringa upp mig.

Jag hoppas verkligen de kan hjälpa mig.